Hur man designar utkastvinklar för brädspelsbitar

1. Vilken dragvinkel som faktiskt styr

När formen öppnas måste plastdelen röra sig förbi stålytorna som bildade den. En sidovägg som är exakt parallell med den rörelsen kan gnugga längs hela dess djup. Draft skapar spel så snart delen börjar röra sig. Det kan minska motståndet, men det ändrar också geometrin på det färdiga stycket.

Detta gör utkastet till ett trevägsdesignbeslut. Det måste tillåta delen att släppa, bevara dimensioner som spelar roll eller montering, och behålla den avsedda siluetten. Det acceptabla resultatet är inte nödvändigtvis största möjliga avsmalning. Det är den minsta försvarbara geometrin som fungerar med hela formkonceptet och lämnar tillräckligt med tillverkningsmarginal.

Autodesk definierar dragriktning som den riktning i vilken en del matas ut och använder den riktningen för att utvärdera djupgående och underskärningar.^[1]Dess Fusion-utkastanalysverktyg färgkartor sedan ytor i förhållande till den valda riktningen, vilket hjälper till att identifiera otillräckligt utkast och troliga underskärningar.^[2]Det viktiga är att utkastet är riktat. Ett ansikte har inte ett användbart dragresultat förrän öppningsriktningen har definierats.

2. Välj dragriktning innan du byter skulptur

Börja med att testa den enklaste riktningen som låter formhalvorna separera samtidigt som det viktigaste ansiktet hålls rent. För en konventionell bonde kan verktyget öppnas längs den vertikala mittlinjen. En detaljerad miniatyr kan behöva en lutande riktning eller en mindre uppenbar skiljelinje för att frigöra armar, klädveck och utrustning. En korthållare kan drivas av dess kortplats, medan en bricka vanligtvis drivs av dess djupaste väggar.

Den första riktningen är bara en kandidat. Rotera modellen och jämför alternativ innan du lägger till avsmalning. En liten förändring i orienteringen kan minska underskärningar på en sida samtidigt som de skapas på en annan. Den kan också flytta skiljelinjen över ett ansikte, en logotyp eller en yta som berörs av spelaren.

Använd dessa frågor för att jämföra kandidatvägledningar:

• Vilken riktning producerar minst fångade funktioner?
• Var skulle skiljelinjen korsa den synliga siluetten?
• Vilken formhalva ska behålla delen när verktyget öppnas?
• Kan ejektorstift nå starka, icke-kosmetiska områden?
• Tycker infällda logotyper, slitsar och monteringsdetaljer åt samma håll?
• Skulle en annan orientering förenkla formen men göra porten eller vittneslinjen mer synlig?

Tvinga inte produktdesignern att designa hela formen. DeCAD-förberedelseguide för brädspelspjäserrekommenderar att man identifierar den föredragna dragriktningen och kosmetiska begränsningarna, och låter sedan formingenjören föreslå de återstående tillverkningsdetaljerna under DFM.

3. Bygg en ytkarta istället för att kontrollera en vinkel

En enda grön skärmdump kan dölja de viktiga detaljerna. Förvandla analysutkastet till en ytkarta som anger vad varje område gör, vilken verktygskomponent som utgör den och varför dess utseende eller dimension spelar roll. Detta skapar en granskningspost som överlever senare CAD-ändringar.

Kartlägg små ansikten såväl som stora väggar. Undersidan av en haka, ett smalt mellanrum mellan en figur och dess sköld eller returkanten under en mantel kan skapa en lokal underskärning även när det mesta av modellen släpper rent. En färgplott med låg upplösning kan missa dessa områden, så inspektera dem i tillverkningsskala.

4. Bestäm vilken kant som förblir fixerad när drag läggs till

Utkast ändrar storlek. Om en vägg smalnar av utåt från sin nedre kant, blir toppen större. Om den smalnar av inåt från toppen blir botten mindre. Att applicera samma nominella vinkel från ett annat neutralt plan ger en annan del.

Innan du ändrar modell, tagga dimensionen som måste förbli fixerad:

• Baskontakt:bevara fotavtrycket som håller en bonde stående på brädet.
• Matchande passform:bevara den funktionella änden av en tapp, hylsa, gångjärn eller snäppfunktion.
• Staplingsgränssnitt:behåll den styrande fälgen eller sätet som placerar en pollett på en annan.
• Konstverkszon:ha tillräckligt med användbar yta för en logotyp, nummer eller tryckt ikon.
• Karaktärssiluett:välj en neutral plats som inte märkbart förtjockar ett ansikte, en hand eller ett tillbehör.

Detta är förslaget till budget: varje ritad vägg spenderar en del dimensionellt utrymme. Budgeten kan komma från topp, botten, avskedslinje eller annan neutral referens, men beslutet måste vara tydligt. Om CAD bara säger "lägg till utkast" kan ingenjören lösa release samtidigt som han oavsiktligt ändrar ett produktkrav.

5. Använd samma logik på olika sätt för olika typer av spelpjäser

Bönder och schackpjäser

En roterande eller nästan roterande bonde föreslår vanligtvis ett mittlinjedrag, men dess skaft, krage och bas kan ha mycket olika släppningsförhållanden. En tjock bas kan hålla kvar värmen och greppa kärnan medan en smal skaft ger lite yta för utkastning. Avsmalningen påverkar också den kontur som spelarna känner igen från andra sidan bordet.

Håll det nedre kontaktplanet plant, kontrollera baskanten från den föreslagna skiljelinjen till foten och se var utkastarna kan trycka utan att lämna en instabil ring eller synligt märke. Kingkesanpassad plastpantsidavisar varför pose, proportion, färg och ytbehandling måste beaktas med formgeometrin snarare än efter den.

Miniatyrer och karaktärsfigurer

Miniatyrer är mindre förlåtande eftersom deras visuella dragningskraft kommer från ändrade konturer. Armar, hår, kappor, vapen och utrustning kan överlappa varandra när de ses längs dragriktningen. Draft kan distribueras genom dessa formulär så att det är mindre synligt, men äkta hooked geometri behöver fortfarande en annan lösning.

Döm inte modellen endast i en skönhetsrendering. Använd siluettvyer från öppningsriktningen, sektionsvyer genom trånga luckor och ett utkast till färgkarta. Om en sidoåtgärd övervägs, jämför dess extra verktygskomplexitet med en liten poseändring eller dela upp karaktären i separat gjutna komponenter. Kingke listar skarvar, skal och monteringstillbehör bland de strukturer som granskats försmå actionfigurer i plast.

Polletter, brickor, brickor och hållare

Platta bitar kan se enkla ut samtidigt som de gömmer långa innerväggar, staplar läppar eller djupa fördjupningar. Kontrollera ytterväggar och innerväggar separat eftersom plasten kan krympa bort från en stålyta och över på en annan. En tryckt token behöver också tillräckligt med plan eller kontrollerad yta för dekoration efter att utkastet applicerats.

För en hållare eller bricka, se över den djupaste väggen från dess öppning. Om konstruktionen inkluderar en sidoslits, anta inte att extra avsmalning fixar det. Slottet kan skapa en tvärriktningsfunktion som behöver en kärnåtgärd eller en geometriändring.

6. Konsistens och djupa detaljer behöver sin egen frigöringstillägg

Textur är geometri, även när den inte är modellerad i produktens CAD. Dess toppar och dalar kan öka motståndet när delen glider förbi formen. Effekten beror på texturdjup och konstruktion, hartset, vägghöjd, formningsförhållanden och om plasten krymper mot eller bort från stålet.

Standex Engraving Mold-Tech rekommenderar att man utvärderar texturdjupet med drag och noterar att krympnings- och krympytor inte beter sig på samma sätt. Det står också att rutschbanor och lyftare ska utvärderas från sin egen handlingsriktning.^[3]Det är därför en generisk textur-till-vinkel-regel inte bör kopieras till varje ritning.

Lös följande saker innan texturen släpps till verktyget:

• Exakt texturerade ansikten och texturreferens.
• Avsett texturdjup eller godkänd provstandard.
• Dragriktningen för varje texturerat ansikte.
• Områden som krymper på kärnor, stift, rutschkanor eller lyftare.
• Zoner där texturen måste blekna eller stanna för att skydda släpp.
• Kosmetiska gränser där en hård texturövergång skulle vara synlig.

Djupt graverade bokstäver förtjänar samma uppmärksamhet. Drag på sidoväggarna av upphöjda eller försänkta tecken kan ändra slagbredd och motöppningar. Godkänn den faktiska gjutna bokstäverna i slutlig storlek istället för att lita på en förstorad CAD-vy.

7. Draft, skiljelinjer, utkastning och sidoaktioner är ett beslut

En del kan klara en enkel dragkontroll och ändå vara svår att forma. Verktyget måste också separera längs en bearbetbar avskiljningsyta, hålla delen på den avsedda sidan, ventilera instängd luft och ge tillräckligt med utkastarea. Kingkesdesigntjänst för precisionssprutformbeskriver DFM, skiljeytor, ventilering, utkastning och glid- eller kärndragande strukturer som sammankopplade delar av formlösningen.

Skiljelinjen kan dela den erforderliga avsmalningen mellan två formhalvor. Att flytta det kan minska den visuella effekten av drag, men det kan också skapa en vittneslinje över ett kosmetiskt område. Ejektorplacering kan driva designern mot en annan retentionsstrategi. En sidoåtgärd kan bevara en underskärning, men den introducerar en annan rörelse, avstängningsyta och underhållsövervägande.

En komplex del kan påverka mer än sin egen hålighet. Guiden tillfamiljeformar kontra separata formarförklarar varför svåra utkastning eller sidoåtgärder kan vara en anledning att separera en komponent från annars kompatibla spelpjäser.

8. Vad en användbar DFM-granskning ska visa

KingkesDFM analystjänstlistar drag, underskärningar, avskiljningsytor, utkastning och kärndragning bland de föremål som granskats innan verktyg. För en brädspelskomponent bör rapporten vara tillräckligt specifik för att en designer kan se vad som kommer att förändras och varför.

Be om dessa leveranser:

• En skärmdump av modellen med den analyserade dragriktningen tydligt markerad.
• En färgutkastskarta med angivna analyströsklar.
• En separat lista över underskridanden och det föreslagna svaret för var och en.
• Den föreslagna skiljelinjen och de ytor som bildas av varje formhalva.
• Glid-, lyft-, infognings- eller kärna-dragriktningar där så är tillämpligt.
• Datumet eller neutral referens som används när djupgående ändrar en kritisk egenskap.
• Kosmetiska områden, utskriftszoner och begränsningar utan utkast.
• Material- och texturantagandena bakom rekommendationen.
• Före- och eftersektioner genom valfri reviderad bas, pinne, hylsa eller djupvägg.

En färgkarta enbart är inte godkännande. Autodesks arbetsflöde låter användaren definiera en analysriktning och vinkelområde, så inställningarna måste följa med skärmdumpen.^[2]Annars kan en senare granskare inte säga vad färgerna betydde.

DFM-rapporten bör också märka öppna beslut. Om hartskvaliteten, konsistensen eller det kosmetiska ansiktet fortfarande är obestämt är förslaget till rekommendation villkorat. Registrera det villkoret i stället för att förvandla en provisorisk check till en slutlig version.

9. Inspektera gjutna prover för släppproblem

En ren CAD-analys ersätter inte gjutna bevis. Hartskrympning, ytstruktur, kylning, retention och ejektorkontakt påverkar alla hur den verkliga delen lämnar verktyget. Stratasys noterar att det idealiska draget beror på formdjupet och slutanvändningsfunktionen, och att texturerade funktioner kräver ytterligare överväganden om frigöring.^[4]

Inspektera proverna i den riktning som defekten säger att du ska titta. En draglinje som går längs öppningsriktningen pekar på ett annat problem än ett flödesmärke över ytan. Använd det bredareformsprutningsdefekt guide för små spelpjäseratt separera design-, mögel- och processorsaker.

Jämför märkta prover från varje hålighet, inte en attraktiv del. Kontrollera det stående planet på en platt referens, testa matchningsfunktioner med deras produktionsmotsvarigheter och fotografera eventuella frigöringsmärken med dess kavitetsidentitet och delrevision. Om verktyget ändras, håll det reviderade provet kopplat till den reviderade CAD- och DFM-posten.

10. En praktisk släppsekvens

1. Godkänn det visuella konceptet:lås karaktären, spelfunktionen och skyddade ytor.
2. Förbered tillverknings-CAD:skicka en redigerbar solid- eller STEP-fil plus en ritning av kritiska mått och utseendebegränsningar.
3. Välj riktningar för kandidatdrag:jämför underskärningar, skiljelinjesikt och utkastningsåtkomst.
4. Skapa utkastet till ytkarta:klassificera huvuddrag, glida, underskurna, strukturerade och dimensionskritiska ytor.
5. Tillämpa utkast från namngivna datum:visa före- och eftersektioner där passform eller siluett kan ändras.
6. Slutför formkonceptet:bekräfta avskiljning, kvarhållande, utkastning, grindar, ventiler och rörliga åtgärder tillsammans.
7. Låsmaterial och texturantaganden:revidera utkastet om dessa indata ändras.
8. Godkänn gjutna prover:inspektera frigöringsmärken, passform, stabilitet, utseende och kavitetsvariation.

Den här sekvensen förhindrar ett vanligt överlämningsproblem: en produktdesigner godkänner utseendet, en formdesigner modifierar det för release och det färdiga verktyget producerar en tredje version som ingen jämförde med den ursprungliga avsikten. Den tekniska modellen ska vara en överenskommen brygga mellan visuell design och produktion.